Failure..
That´s me. A big failure.
Inget jag gör kan jag tydligen avsluta för jag är värdelös i allt! ALLT.
Tack o hej.
Inget jag gör kan jag tydligen avsluta för jag är värdelös i allt! ALLT.
Tack o hej.
Vården idag
Jag förstår inte vart världen är på väg. Är inte människor värda något längre? Tänker mestadels på vården för äldre. Äldreboenden osv. Människor som levt ett hårt liv, som byggt vårat samhälle, inte är värda mer än att bli insatta på ett hem där de knappt får besök eller har någon i personalen som pratar med dem eller få komma ut på promenader. Det är en sjuk miljö (inte sjukmiljö) som jag själv jobbat i. Man tvångsväcker gamla människor på morgonen, för att tvätta dem, kanske mot deras egen vilja, sedan ska de kläs och sen ska de ätas frukost. Efter frukosten skjutsas de flesta in på sina rum( om de inte kan ta sig någonstans själv) fram till lunch. Nånstans här emellan är de fullt upp med massa annat, (medicinutdelnings osv) så om någon kanske vill gå på toaletten och kissa så kan man höra någon i personalen säga "men du har ju blöja på dig, du kan ju kissa i den". De är nog de värsta av allt, att be någon förnedra sig själv på de sättet. Jag har aldrig gjort det och jag skulle aldrig tänka tanken. Det är fruktansvärt! Sen börjar man lägga de som mår sämst, vid 7-tiden.
Förstår inte att man inte sätter in mer pengar i vården, istället för att skära ner på personal, minsta "besök" hos vårdkunderna. Människan är värd mer än så. Just nu känns det som att man satsar mer på miljö, vad gör de när inte människan finns kvar längre?
Nej, människan kommer antagligen utrotas, om inte för att vården är så kass, utan för att folk tar livet av sig. Inte ens då är man tydligen "kvalificerad" att få vård, akutvård. Nej, man måste vara en fara(?) för sig själv eller för andra, man måste ha läkarintyg på att man har en depression. Tycker det är sjukt att någon annan helt plötsligt bestämmer att individen inte är tillräckligt självmordsbenägen för att få hjälp. Inte ens som anhörig får man hjälp inom ens rimlig tid. Vad är då rimlig tid? För mig handlar det om max veckor. Idag ser man antagligen en väntelista på, tja, månader? Har man en remiss kanske man kan dra ner de till kortare tid, men det finns nog inga garantier.
Allt de här, gör mig så förbannad. Är det inte dags att göra något åt äldrevården och psykiatrin, som idag knappt finns kvar känns det som, det finns akutvård, där man är välkommen att stanna i max en månad, sen ut igen, då är du frisk förstår du "Ta ett piller om dagen ska du se att du blir bra".
Inget av detta handlar om mig, det är bara allmänna tankar om.. hemsk vård. Att man (vi) inte skäms! Om jag blir gammal, och jag får bo där jag har jobbat eller i dagens samhälle där vården är som den är idag. Då kommer jag garanterat ta mitt liv, utan tvekan. (Nu pratar vi om när jag blir gammal, skruttig och inte får ut mer av livet). Jag kommer aldrig tillåta någon att behandla mig på de viset som man blir behandlad idag, helt enkelt.
Ehh, ja de va väl dagens utbrott? Eller nattens kanske man ska säga. Satt o läste och började tänka (lustigt va smart man blir när man börjar på universitet ;) ) hehe
Förstår inte att man inte sätter in mer pengar i vården, istället för att skära ner på personal, minsta "besök" hos vårdkunderna. Människan är värd mer än så. Just nu känns det som att man satsar mer på miljö, vad gör de när inte människan finns kvar längre?
Nej, människan kommer antagligen utrotas, om inte för att vården är så kass, utan för att folk tar livet av sig. Inte ens då är man tydligen "kvalificerad" att få vård, akutvård. Nej, man måste vara en fara(?) för sig själv eller för andra, man måste ha läkarintyg på att man har en depression. Tycker det är sjukt att någon annan helt plötsligt bestämmer att individen inte är tillräckligt självmordsbenägen för att få hjälp. Inte ens som anhörig får man hjälp inom ens rimlig tid. Vad är då rimlig tid? För mig handlar det om max veckor. Idag ser man antagligen en väntelista på, tja, månader? Har man en remiss kanske man kan dra ner de till kortare tid, men det finns nog inga garantier.
Allt de här, gör mig så förbannad. Är det inte dags att göra något åt äldrevården och psykiatrin, som idag knappt finns kvar känns det som, det finns akutvård, där man är välkommen att stanna i max en månad, sen ut igen, då är du frisk förstår du "Ta ett piller om dagen ska du se att du blir bra".
Inget av detta handlar om mig, det är bara allmänna tankar om.. hemsk vård. Att man (vi) inte skäms! Om jag blir gammal, och jag får bo där jag har jobbat eller i dagens samhälle där vården är som den är idag. Då kommer jag garanterat ta mitt liv, utan tvekan. (Nu pratar vi om när jag blir gammal, skruttig och inte får ut mer av livet). Jag kommer aldrig tillåta någon att behandla mig på de viset som man blir behandlad idag, helt enkelt.
Ehh, ja de va väl dagens utbrott? Eller nattens kanske man ska säga. Satt o läste och började tänka (lustigt va smart man blir när man börjar på universitet ;) ) hehe
